Jessica Lasses

Livet är en show

En fantastiska onsdag!

Och då menar jag inte fantastiskt på ett sådant sätt som Elodie details grundaren Linda Sätterström bloggade om igår, hur hon och familjen under helgen sippar champagne, solopowerwalkar, äter Belugakaviar, badar bubbelbad och sätter en deg mitt i natten till morgonens frukost. Inte så. Jag skulle aldrig baka.

Mer fantastisk som på ett riktigt småbarnsfamiljsätt: 05.25 vaknar jag under ett berg av barn i vår dubbelsäng, hur dom kommit dit under natten har jag inte en aning om – jag har ett svagt minne att någon kan ha kissat på sig. Kl 06.00 tränar jag och mitt träningsgäng i Nacka. Egentligen är det totalt okristligt att gå upp vid den här tiden, men som heltidsarbetande småbarnsmamma så finns det bara en tid på dygnet för egentid. Glöm ”men efter läggning då?” – att ligga och halvsova i ett mörkt rum tillsammans med sina varma barn vid nattning får mig inte att bli motiverad till att dra på träningstajsten kl 21.00. Dessutom är det min och mannens kvalitetstid då, dvs vi streckglor på barnförbjudna serier fram till alldeles för sent på kvällen utan att egentligen kommunicera alls bortsett från lite grymtningar och flämtande över vad som händer i Game of thrones. 

Efter morgonträningen får barnen frukost bestående av lingongrova med smör som pålägg. Stora borstar tänderna samtidigt som han står på en pall framför och över toaletten och försöker att sikta utan att söla ner i toan när han kissar. Barnen skjutsas till dagis och fritids, utan stress för en gångs skull. Sexåringen skriker euphoriskt när han springer över skolgården och treåringen blir överlycklig då han ser en mördarsnigel inne på dagisgården. En bra starta helt enkelt. En magisk dag på jobbet där jag för en gångs skull blev bjuden på lunch av kunden och inte tvärt om. Möter upp mamma med vaxholmsbåtarna i city kl 16.00 då hon kommit hem från landet där hon vart mammafadder åt vår katt en vecka. Hämtar sen i vanlig ordning barnen i princip sist och barnen är precis i samma ordning täckta av lera trots att det inte regnat på 1,5 veckor. 

Mannen är ute på jobb så jag åker till närmaste hamburgerslusk och erbjuder en fantastisk kulinarisk middag bestående av kycklingbrosk,vatten, mjöl och diverse olika e-nummer. Vi åt chickybits. Efter middagen så mutade jag barnen med glass för att få tysta och snälla barn så jag kunde uträtta ärenden i några butiker. Någonstans i mitt stilla sinne tror jag att om jag ger mina barn glass så sitter de still och slickar på struten i minst 15 minuter. Jag hade visst glömt bort sen igår kväll då jag senast mutade barnen, att så är inte fallet. Mina barn med glass i handen rör sig lika mycket som utan glass i handen, och då rör dom sig hela tiden – den stora kör parkour mot allt möjligt, den lilla springer snett i sick-sack-mönster när han ska förflytta sig framåt. Denna kombination av överrörliga barn och droppande glasstrutar är aldrig populärt i en butik, inte ens i Nacka Forum. Ner på Willys för att köpa ägg till morgondagens picknickslåda till den stora, och där dom till slut får parkoura och snespringa fritt, orkar inte. Den minsta skriker ”mamma, det är så HÄRLIGT här” jag blir rädd och känner att jag i framtiden kanske bör ta med det lilla barnet på fler utflykter till andra ställen än Nacka forum och Willys. Väl hemma köper jag Zootropolis på ITunes för 169:-. Har knäckt koden, att köpa den är så mycket billigare än att hyra den för 39:- per gång då små barn tenderar att vilja se varje film minst 20 gånger. Efter 16 minuter tar bägge barnen upp en varsin IPad då dom tycker att filmen suger, jag tvingar dem att se hela filmen under tiden jag jobbar ikapp och myser i soffan. Efter filmen får barnen och jag saft och kakor innan läggdags som en förlåtmuta då jag satt med telefonen i handen hela filmen. Vi går ner och avslutar kvällen där dagen började, i en varm hög av mjuk barnhud i den stora sängen. Efter att Nelly Rapp och vampyrernas bal har tagit slut somnar vi allihop. Som tur är släpper treåringen väder så högt att jag vaknar i ren panik. När jag går upp för trappen möts jag av äggen i köket… Hade jag satt en deg i natt och plockat fram den där kvarglömda Belugakaviaren jag glömt jag köpte i Ryssland för en vecka sedan så hade saken vart biff. Så nu står jag här, kl 06.50 på morgonen och steker pannkakor till stora killens utflykt idag. 

En fantastisk, realistisk och underbar onsdag igår helt enkelt.

Kärlek.

Maniac monday

När klockan ringde i morse 05.20 så tvingade jag mig själv armar rulla ur sängen och väcka mig själv genom att slå i golvet! Okej, jag tänkte bara tanken och blev lite rädd för mig själv att jag tydligen vill skada mig själv på det sättet bara för att komma upp i tid till morgonträningen. Bara att klockan ringer vid den tiden gör mig hjärnskadad för resten av livet.
I vilket fall. Jag kom upp. Förbannat svårt det där, varje morgon börjar jag förhandla med mig själv…ligger jag kvar i sängen allt för länge så vinner jag alltid, och stannar kvar. Ursäkter som ”pollen” (är inte pollenallergiker) och ”sömnbrist” (har jag lidit av i 6,5 år, dvs sen vi fick barn, vad gör en eller annan dag extra egentligen?) räknas systematiskt upp när klockan ringer. Jag har tom ett peppande budskap på telefonen när alarmet går igång, något i stil med ”Wohoo, bästa starten på dagen”, klämkäckt så man spyr. På något sätt så vinner alltid mitt träningsalterego, och varje morgon 05.55 träffas vi ett gäng och tränar tillsammans, den här våren och sommaren är vi inne på vecka 12, 3 morgnar i veckan.. Jag har kalkylerat lite och kommit fram till att bara i morse så gjorde vi 672 repetitioner för magen.. Jag vågar inte tänka på hur många burpees och mountainclimber vi har gjort. 
Det roliga med detta träningsgänget är att vi från start är totala främlingar för varandra. Nu är dom en självklar del av mitt liv. De personerna som får äran att träffa mig nyvaken, osminkad och med oborstade tänder, som får höra mig stöna och svära och undra vad i helvetet jag ligger i spöregn och gör crunches. Varje morgon vi träffas så blir jag lika peppad och glad.
På torsdag har vi får första gemensamma aw. Denna hålls hemma hos gruppens manligaste medlem, Lars. Nu finns det förvisso bara en man i gruppen, men det säger egentligen ingenting om honom, bortsett från att vi ska dricka vin tillsammans på torsdag. Någon sa ”Italiens afton”, kan ha vart Lars. 
Om en vecka slutar träningen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra…


Lars.

Smått av de sakerna vi förlustar oss med på morgnarna.. 

Midsommaren i bilder..

Sollenkroka ö, regnet höll sig borta på midsommarafton och bjöd på tropisk värme på midsommardagen. Fantastiskt. Något annat som är fantastisk är den grupp med människor som fastnade i lastbilskrocken vid Södertälje på självaste midsommardagen och som efter 4 timmar i stillastående kö, gav upp, och började danska små grodorna runt bilarna på motorvägen! Vi gjorde detsamma, men runt midsommarstången på ön. 


Hjärta.