Jessica Lasses

Livet är en show

Gårdagsnattens sängkamrat..

Nu har vi bott på Kungsholmen i fem dagar. Vi maxar citylivet och älskar att kunna kika ner och köpa en mjölk och naturgodis på Ica lite spontant när det tar slut hemma. Hatar när det händer hemma i villan. Tänk att du tagit en öl efter jobbet och upptäcker att mjölken, eller ännu värre toalettpapperet är slut och affären ligger 1.8 km bort. Man orkar inte sånt och får torka sig med melittafilter eller syrenblad. Inte alltid poppis bland familjemedlemmarna av den yngre modellen. Vi njuter även av restaurangutbudet, ok, tre av dessa dagar har vi ätit pizza och hamburgare. Nyhetens behag liksom. Man blir fasen inte smal av att hänga i city när set vedeldad pizza och Phil fixar burgers på stenkastavstånd. Jag vet, jag vet man behöver inte trycka pizza, hamburgare och falafelkebabrulle varje dag…men det gör vi, och som vi njuter. Till det tar vi en öl. Tisdagsölen igår var egentligen fullt onödig då vi satt på en sunkig pizzeria på Hantverkargatan. Hela stället är sådär lite ovärdigt, och det är alltid lite trevligt med en öl då. Därefter hänger vi i Rålis och åker kickbike och balanscykel med dom stora grabbarna under bron i parken. Barnen hänger alltså, jag och Marcus står bredvid och rycker in vid kraschar med skador som utgång. Därefter strosar vi hem längs Norr Mälarstrand och låtsas att vi är någonstans i Sydfrankrike. Bonjour hit å bonjour dit. 

Nog om det. Nu till det viktiga. Gårdagnattens sovpartner. När vi sover tillsammans hela familjen så inkluderar även det vår katt. För det första ska hon alltid ligga och sova mellan mina eller mannens ben vilket till en början är väldigt obekvämt, och nu när man ligger 4 personer i en säng så finns det inte så mycket utrymme för oss vuxna att bräsa loss heller för den delen, barnen som bara är två men känns som hundra ligger ”krysset” över hela sängen. Sovposition ”spiken” är det som gäller för oss vuxna.

Pepsi är normalt en utekatt med allt vad det innebär, hon är dessutom långhårig vilket resulterar i att hon drar in diverse ohyra i huset. Det finns ingen tanke att hon ska efterlämna sig ohyra på detta sätt hon gjort inatt, och när det sker så ligger inte en spruta i nacken långt borta (skämta!) (eller?) Detta viiider har hon burit med sig från naturen, som sen frodats på hennes kropp väldigt länge. För att sen bara plupp släppa taget i vår säng.


Kolla filmen hur den rör på sig och går att jämföra med min nagel..

Annars då, hur leker livet som stadsbo? Det är freeking fantastic! Jag vill köpa lägenhet i city! Jag har lite krav dock: Den ska ligga mitt i smeten, lite så som mammas gör på Kungsholmen, på Norr Mälarstrand, med gångavstånd till allt som är intressant på Kungsholmen och nära till vattnet. Vi kan alltså inte flytta till Fredhäll eller Essingen och räkna det till stan. Tyvärr så går även Hornstull på söder bort då det måste vara en plats som vänner och familj passerar ofta. Hornstull är magiskt men man passerar sällan Hornstull om man inte bor där. Sen måste lägenheten ha en terrass, minst 50 kvm stor så vi kan bygga om den till en miniträdgård. Det skulle vara fantastiskt. Helst ligga på top floor så vi har insynskyddat och naturligtvis i ett 360-läge så vi kan följa solen från morgon till kväll…  Jag vill mao ha ett hus i city på översta våningen av ett bostadshus. Rimligt? Ja! Om vi har ca 45 miljoner, eller det kanske räcker med 25, jag har dålig koll som ni hör.

Ställde klockan på 05.40 i morse för att dra ut och springa en timma. När jag skriver ”springa” så menar jag egentligen gå, för den sträckan jag springer räknas nog inte. Kalla det löpning eller promenad, summarum är att det är helt fantastiskt. Och på vägen går jag förbi säkert 30 gym som erbjuder sina lokaler. OCH 30 ställen där jag kan handla en kaffe om jag känner för det, det eller ett pitabröd fyllt med valfritt innehåll, typ. Hur magiskt är inte det? Och jag får gå i naturen vid vattnet! Win win win win säger jag. Promenad, kaffe, pitabröd och naturupplevelse. I morse såg jag ankungar, det gör jag aldrig när jag går i skogen i Nacka. Rådjurskid ja, men ankunge, nej. I morse kunde jag nästan klappa 3 ankor som låg och sov? Det händer aldrig heller i Nacka, vet inte ens om vi har ankor? 

En sak är säker. Vi måste flytta.


Snart ska jag även träffa en vän, för en aw, I Vasastan, på gångavstånd. Alltså.

Måste bara köpa en trisslott på vägen dit så jag kan fullfölja mina drömmar!

 

Vilket dygn!

Många saker som blev avklarat igår. Årets första mil, årets första bad, årets första gruppträning (med min man) och årets första övernattning hos Mille och hennes familj på Ingarö. Som vanligt var allt magiskt underbart, och som vanligt är jag trött och lycklig när vi åker därifrån. 

Att jag har svårigheter att gå idag tack vare träningen är en bonus. Träningsvärken i magen har dessutom inget med magövningar att göra utan mer att jag skrattat så mycket åt min och Milles man under träningen. Dels för att dom har förbannat roliga kommentarer hela tiden men även för att två män som är superstarka som ska utföra 3-träning kan vara bland det roligaste som jag sett på länge. Att se mannen göra utfall med en medicinboll samtidigt som han för bollen framåt i takt med utfallen är en syn jag kommer bevara långt inom mig.

Douglas och deras dotter Charlie har lärt känna varandra i värmen i Thailand. När man lever i Thailand under en längre tid så är det som ett annat liv. Första gången Douglas träffade Charlie hemma så blev han förvånad över att hon också var ”här”. Efter detta så finns det en så härlig kärlek mellan dessa två små personer och dom finner den på direkten när dom träffas. Så himla fina tillsammans. 


Jag lovade att aldrig publicera denna bild, eller lovade gjorde jag inte, jag sa bara ”nä ok” när någon sa att den aldrig fick bli offentlig. Men ni är ju mina polare så ni förtjänar bilden..    

Hej Köping på träningscamp. Vackert.