Jessica Lasses

Livet är en show

En #tbt blogginlägg som är värt att publiceras igen!

Öppet brev till Gud.

8 september, 2013 @ 11:13

Kära Gud, igår var jag på ett fantastiskt bröllop, mina kära vänner Pernilla och Daniel var så vackra så man nästan sprack av lycka. Kyrkan där de lovade dyrt och heligt att dom skulle hänga tills döden skiljer dem åt var pittoresk och underbar. Solen värmde trots september, och fåglarna kvittrade såklart. Festlokalen låg på en ponton och gav alla gäster solkyssar i ansiktet. Champagnen och trubaduren smälte samman i en underbar symfoni. Till middagen fick jag prästen som min bordsherre, jag var trevlig och konverserade och svor inte hela tiden, mina skämt var städade och jag la en del av ironin på hyllan. Jag såg bordsplaceringen som ett tecken från dig Gud, så jag tycker jag har rätten att ta upp detta med dig. Jag hoppas du tänker över det och att du försöker göra något åt det.

Så, här kommer det, du får säkert höra frågan ofta men; Kan du låta mödrar amma sina barn med en annan kroppsdel än med brösten? Mitt förslag är fingrarna eller kanske knäna? Om du vill att det är fingrarna så lovar jag att tvätta händerna oftare! Deal? Nu kanske du undrar varför jag ställer denna blygsamma fråga? Svaret är enkelt. Vet du Gud hur svårt det är att hitta en snygg klänning att ha på ett bröllop som du kan amma i? Vet du det? Så in i helvetet svårt kan jag meddela! Jag har säkert 40 klänningar, den ena vackrare än den andra, men ingen sydd för att respektera en 4,5 månaders behov. Vill du Gud veta hur jag fick lösa detta? Jag hittade till slut en klänning, klänningen var tajt och härlig, med en kedja på vänster sida, genom att dra ner kedjan kunde jag ge barnet mat utan att behöva ta av mig hela klänningen framför ca 80 bröllopsgäster…där typ 30 var Italienare, Gud du förstår säkert vad jag menar, det är ju du som skapat Italienarna. Problemet som uppstår när klänningen har en dragkedja på en sida av klänningen, och kan alltså bara ge barnet mat från en sida av överkroppen under kvällen är…..låt oss kalla det ett lokalt växande höger problem. Detta problem fick jag dras med fram till att Dogge ville ha sin frukost. Jag led.

Förstår du nu Gud v a r f ö r jag ber dig om detta? Jag förstår att det är för sent för min del, men tänk på alla andra blivande mödrar och deras kommande bröllop de ska gå på, förstår du vilken tjänst du skulle göra dem? Om du genomförde detta så är jag övertygad om att allt fler skulle börja tro på dig. Vi skapar en win-win situation på detta förstår du.

Jag vill även passa på att be brudparet om ursäkt för att ha lämnat det, i särklass, fulaste paketet på paketbordet. Jag hade bara julpapper och gul mattejp. Gud, du kanske kan göra något åt detta också, använda dina krafter och pimpa till det lite med snören och så, nu när vi ändå har en dialog?

Amen.

Mammor har inte alltid rätt!

Hej hej. Sist jag var här inne skrev jag om hur svårt det är att ha sex på semestern, minns? Det har inget med ovan rubrik att göra idag vill jag bara påpeka. Att mammor alltid har fel, har med min mamma att göra.

Min mamma har alltid tjatat på mig om att jag ska hålla ordning efter mig. Tjatet är naturligtvis befogat. Hon har alltid klagat på hur jag behandlar mina kläder, att dom istället för att ligga i garderoben ligger i en hög på golvet. Och hur mycket hon än har tjatat så ligger dom alltid där. I en hög på golvet, precis där jag vet vart jag har dem.

Samma sak gäller även på mina arbetsplatser. På mitt skrivbord ser det alltid ut som en mindre bomb har bräserat. Men i denna oordning har jag stenkoll på vad jag har mina viktiga papper och anteckningar. Det är tråkigt för mina medarbetare ja, men det blir mer tråkigt för dem när det är städat och jag inte har en aning om vart informationen befinner sig.

När min man tex städar efter mig, vilket sker med jämna mellanrum, så får jag alltid panik och skriker alltid rakt ut i undran vart min klänning, min kavaj, mina skor osv är. Och han svarar alltid samma svar, nämligen: I garderoben.

Nu ska vi prata om mina diamantörhängen jag fick av min man i morgongåva för 6 år sedan. Förra söndagen, träffade jag min kära vän Linda, som även driver företaget Stylestorysweden. Jag hade under en fotografering dagen innan tappat ett av mina favoritörhängen. Och då jag skulle träffa Linda på Veronica Maggio på Mosebacke bad jag henne ta med sig ett nytt par till mig. Sagt och gjort. En fantastisk kväll med mina nya örhängen var ett faktum.

När jag nu i veckan skulle sätta på mig mina örhängen jag fått i morgongåva så letade jag efter dem i min plånbok där jag ibland lägger dem när jag växlar örhängen. Det slog mig då att jag har ett minne att jag i helgen hittat den lilla dustbag som örhängena kom i på söndagen, tittat på påsen och tänkt ”den här behöver jag inte längre”. I mitt minne tänker jag ”herregud, jag slängde påsen, i påsen hade jag lagt örhängena. Så i morse satt jag på hallgolvet och gick igenom vår soppåse för att leta efter dustbagen utan resultat.

När jag kom till kontoret idag sa Fia ”men, kollade du i soptunnan, du vet att det är sophämtning idag?” Jag och Fia bor på samma gata, och på vår gata är det alltid sophämtning på tisdagar. Så, jag ringde en granne som dessvärre inte var hemma, Fia ringde sin man som åkte hem till oss och räddade soptunnan från hämtning, och jag åkte hem i panik för att helt enkelt leta i soptunnan.

Ni kanske undrar om jag kollade i min handväska? N a t u r l i g t v i s gjorde jag det!

Hem, på med plasthandskar och upp med alla soppåsar. Jag såg gammal kyckling, gammalt ris, ciggaretfimpar från någon gammal fest, ruttna bananer och annat som förvandlats till sörja efter en vecka i soptunnan. Men ingen dustbag från Stylestorysweden.

Tänkte att jag kanska ändå skulle kika lite mer noggrant i min handväska. Och till min förvåning så låg dustbagen där? Naturligtvis tänkte jag tanken att mannen vart i farten, men när jag öppnade den lilla påsen så var den, tom! Letade då i fickorna på byxorna jag haft på mig den kvällen. Kikade i min necessär, kollade i alla badrumsskåp men fick till slut kapitulera och börja tänka tanken att jag faktiskt kan ha tappat dem. Man tappar inte diamantörhängen man fått i morgongåva av sin man!

Där och då, i min sorg i badrummet tänkte jag att jag kanske ska kolla i min lilla burk avsedd för smycken. Gick in i sovrummet och lyfte locket och VOILA. På sin plats. När jag berättade detta för mannen så suckade han och sa att han tyckte det var helt sjukt att jag innan jag tittade i min smyckesburk väljer att gräva i alla våra soppåsar vi samlat på oss som barnfamilj under en veckas tid. Jag förstår hur han tänker, men jag tänker att, det här är min mammas fel! Om hon inte hade tjatat så jävligt på mig under min uppväxt så hade jag aldrig lagt mina örhängen på en plats där dom borde ligga, utan dom hade legat där jag faktiskt borde ha lagt dem: någonstans. Nu låg dom där hon tycker att dom borde ligga, och se vad det fick mig att göra. Rota i mina egna sopor som en hemlös på jakt efter gammal kyckling.

Jag ska aldrig lyssna på min mamma igen. I alla fall inte när det kommer till att organisera och hålla ordning. Allt annat har hon i och för sig rätt i. Älskar dig mamma. Älskar dig min man. Framför allt älskar jag att vi inte har blöjbarn längre.

Nu vet jag också att min mamma kommer kommentera detta med att säga ”Men om du lägger sakerna där dom ska ligga så vet du alltid vart du har dom!” Nej säger jag. För då menar du mamma att tandborsten ska stå i badrummet, inte i barnens lekrum där jag slutade borsta tänderna sist? Och hårborste ska ligga i badrumsskåpet och inte i tvättstugan? Och min plånbok menar du säkert ska ligga i handväskan och inte inplastpåsen jag hade med mig från affären? Och att den där ploppen som jag köpte i somras skulle ligga i kylskåpet istället för i min resväska? Alla gånger jag lägger saker på ställen som enligt dig är rätt så blir det fel. Jag spar helt enkelt tid på att vara slarvig. Kan vi inte bara vara överens om det?

Kram

 

 

Fredag hörni!

Älskar att ha tillbaka fredagskänslan i kroppen, den infinner sig liksom inte under semestern!

Älskar också när barnen överraskar. Säger ju att barn är som små fullisar, vem tar med sig en macka till toan, kissar och går därifrån. Jag ska låta den ligga kvar, och jag kan svära på att Dogge kommer äta upp den när han kommer hem från dagis. Smutsigt? Ja men jag tror att lite smuts stärker immunsystemet:)

Ett nytt jobbuppdrag är på väg in, förhoppningsvis är det klart nästa vecka. Det här med att vara egen, göra det jag älskar, det finns inget bättre!!! Bara som en sån sak idag: min kollega ringer och berättar att det är trafikkaos på vägen till jobbet. Aha, jag som precis skulle ta med mig frukosten i bilen till jobbet, la mig helt enkelt i sängen, åt min frukost, läste mail. Topless! Ni förstår va. Lyckan att vara topless på arbetstid!

Nu gör vi fredag hörni!