Jessica Lasses

Livet är en show

Sammanfattning v 3, fusk!

Blir en kort summering av vecka 3. Det har var mycket fokus på fusk! Delvis för att jag just nu ligger utslagen på en soffa i Hollywood Hills tillsammans med mina bästa vänner, och dels för att det är fruktansvärt varmt idag. Termometern i bilen toppade på 46 grader då vi åkte från Malibu där vi idag var och åt lunch på Nobu. Mer om gårdagen och dagen senare.

Just nu: Det är svårt att få till träningen på samma sätt i ett otroligt varmt och härligt LA med frestelser som mat, alkohol, vänner, middagar osv. Jämfört med hemma där min nästan totala fokus just är träning. Jag reste ju förvisso inte till LA först på torsdag morgon, så jag han ju med en hel del hemma, MEN trots ovan nämnda har det tuffat på väldigt bra med träningen.

Denna vecka har jag fått till  träningspass.

2 Bootcamp pass

3 powerwalk

2 gympass varav 1 var sisådär bra hemma i Sverige, och 1 var kanon här i LA

3 morgonpromenader i LA (inte lika hårda och långa som hemma)

2 träningspass cirkelträning LA (ca 30 minuter långa)

Så, totalt 12 pass, dvs OM man räknar morgonpromenaderna som träning.

Något som jag däremot har slarvat med så är det maten. Eller nä, inte maten, utan det runt omkring. Jag åt en hembakad kaka första dagen här, nästa dag en cheesecake, och sen var jävulen född. Igår plockades resterna av cheesecaken fram vilket resulterades att jag naturligtvis inte kunde hålla mig. Och till middagen beställde Malin en dessert som jag kastade mig över som om det vore något av mina barn i nöd och behov av räddning. Jag är en sockertorsk igen! Dessutom har jag druckit bubbel två kvällar och det kan ha vart så att jag drack ett glas vin med soda i förrgår. Jag är livrädd att jag pajat dessa tre veckor och har typ ångest när jag vaknar på morgonen…..samtidigt som det taggar mig att köra på igen när jag kommer hem.

Dagens frukost, bananpannkakor;


Idag, dvs måndag var jag och Paulina ute på en morgonpromenad. Den blev ca 3 km lång, värmen var jobbig och Paulina likaså pga att hon var bakfull. Tanken var sen att jag skulle simma 1 timma i poolen, men vi körde en spontanare till Malibu för att äta lunch på Nobu. Är man på Nobu så gäller inga dieter i hela världen, det kan vi komma överens om! Drack ett glas riesling till lunchen på min nyktra dag som jag lovade att ha i morse. Jag känner inte att ”äsch, nu skiter jag i detta, jag har ändå förstört det” för så känner jag inte. Däremot så känner jag att jag måste kämpa hårdare med mat, träning och alkohol när jag kommer hem. Och på något sätt är det skönt att känna att jag har ett stopp just nu. Att jag tar ett glas vin och känner sen att det räcker.

Kropp och hjärnstatus: Jag är sjukt sugen på socker igen! Bara att börja om helt enkelt, utan fusk denna gång. Känner mig stark i kroppen, har mer muskler och märker att jag har ett högre tempo och mer styrka när vi kört cirkelpassen.

I morgon är det som vanligt igen, funderar på att gå ut och springa på morgonen så fort det ljusnar. Därefter ett cirkelpass. Denna vecka är det även Tjurruset på söndag, jetlegad och jävlig, kan bli väldigt spännande.

Nu superslapp med bästisarna:

Dag 21, LA downtown.

Morgonpromandad med LA downtown som vy.

Jag lider fortfarande av jetlag till den del att jag vaknar runt 05.00 på morgonen. Det är då fortfarande mörkt ute och jag kör min egna rutin, dvs att jag drar mig ett tag, ringer hem, därefter går jag upp och kokar kaffe och….väntar. Väntar på Paulina. Idag fick jag väcka henne, brygga hennes kaffe. Efter det, som idag, fick jag hjälpa henne att klä sig rätt efter väder inför vår powerwalk. När hon klätt sig rätt ska hon gå på toa. Jag fortsätter vänta och sen till slut, när jag väntat i ca 2,5 timme så kommer vi till slut ut på vår powerwalk. Jag saknar barnen hemma, men när jag har Paulina på morgonen så känns det ungefär samma lika bortsett från att hon kan torka sig själv efter toabesöket. Vilket naturligtvis är positivt.

Morgonens powerwalk gick längst med Apollo drive. Magisk utsikt där LA Downtown uppenbarade sig framför oss vid flera tillfällen. Den utsikten, omgivningarna, temperaturen och naturligtvis sällskapet fick mig att bli förälskad i LA på riktigt. Tankarna kring att en dag flytta med hela familjen till Kalifornien växer sig bara starkare för varje sekund jag är på plats här.

I ca 25 graders värme gick vi upp och ner för gatorna i 5 kilometer innan vi kom tillbaka till huset på Woodrow Wilson drive. Det är en märklig känsla att gå omkring i dessa områden, delvis så är de enda personerna som vi ser och möter är oss själva. Kan vara för att klockan är så pass tidigt, men även övrig tid på dagen så är gatorna helt tomma från folk. Om man ska ut och gå, så åker man iväg till områden och ”hikar” på utsatta platser. Detta gäller naturligtvis allt, man går liksom inte i LA, man tar bilen eller uber. Gäller alla utom mig och Paulina såklart.


Efter frukosten körde vi ett cirkelpass bestående av 3 hit. 3 övningar i första och andra hit, och 2 i sista. Alla övningar görs 3 gånger i 35 sekunder med 15 sekunders vila. Även efter denna omgång utmanade Calle mig, denna gång i armhävningar, samma upplägg som igår, dvs 1-2-3 osv upp till 10. Totalt 55 armhävningar i relativt högt tempo. Är helt genomkörd i kroppen idag. Underbar känsla.


Calle har åkt och jobbat och lämnat bilen hemma. I eftermiddag kör vi till Santa Monica, en dröm för mig. Paulina och Malin följer nog mest med för att tillsammans med mig få checka av detta från min bucketlist. Att fota i Santa Monicas klassiska vy i solnedgången står otroligt högt över saker jag önskar göra. Har föreställt mig precis hur det kommer att vara, det kan med största sannolikhet gå åt helvete, men det känns som att helvete i detta läge ändå är ett underbart läge.

Bästa vänner är dom bästa vännerna som ställer upp på såna här jobbiga uppdrag.

Dag 20, hike och förstörd Iphone.

Vaknade kl 05 även idag. Låg i sängen och väntade på att resten skulle vakna så vi kunde gå ut på hike uppe vid Mulholland road. Det är en både fantastisk och märklig känsla i kroppen nu när jag längtar efter att träna. Inte bara för att få det överstökat, utan för att jag längtar efter känslan i kroppen som jag får när jag tränar.

Idag, när alla till slut hade vaknat och ätit frukost, och jag hade väntat i 2,5 timmar, så drog vi äntligen ut på hike. Inte sån hike där man har med sig tält och matsäck, utan en sån hike där man går längs stigar, i detta fall stigar med stup rakt nedanför.

Det var fantastiskt. Utsikten var slående och kylan i skuggan kompenserade för värmen när vi väl hamnade i solen. Och så gick vi, upp och er, i sol och skugga. Vi överlevde vår hike, ingen föll ner för något stup, men jag halkade på rumpan sekunderna efter som Calle hade sagt att ”akta er, det är halt”. Tog emot med handen, i handen höll jag mobilen, som nu naturligtvis nu är totalt spräckt. Möjligheten att ta fler selfies på denna resa är mao förstörd. Sitter på nätet as we speak och letar efter en reparatör som kan lösa detta enorma problem åt mig.

Yes hike.
Yes hike 2
Utsikt över Laurel Canyon
Ok att jag föll, men alla hade inte lika mycket tur som jag.. Tror ägarna till denna bil önskat att bara deras iphone blev förstörd och att deras enda problem skulle vara bristen på möjlighet att ta en selfie eller två.

En sån happy hiker on top of the world. Typ.

Mille har ordnat träningsprogram till mig som jag kan köra ”hemma” i huset. Så efter frukosten och innan poolhänget så körde vi en runda, allihopa faktiskt. När rundan var över som tog ca 25 minuter utmanade Calle mig i burpees. Tanken var att vi skulle göra 50 vardera, han gör 1, jag gör 1, han gör 2, jag gör 2 osv upp till 15 var. Vi slutade vid 10 var och stod med darrande ben och höll på att kräkas i värmen. Idag är det ca 35 grader varmt. Jag och Malin ligger i skuggan och Paulina ligger utfläkt på en halvdöd flamingo i poolen. Livet är magiskt och jag har träningsvärk i precis hela kroppen. Bara den känslan när man är på semestern är minst lika magisk som att vara på en magisk plats som LA.

Plankan med utdrag av vartannat ben. Dålig hållning men skyller på att jag är i slutet av hitet..
20 sekunders paus och återhämtning.
Svett
Belöningen..

Vi har fortfarande inte lokaliserat Brad och kunnat ge honom tröst, men vi har ett gäng dagar kvar så det kanske löser sig på sikt tänker vi. Under tiden facetajmar jag med familjen och saknar dem så hjärtat blöder.

//Jessica