Jessica Lasses

Livet är en show

Övre medelålders på pubertalt ö-party

Igår kom vi äntligen till Fjällbacka och våra vänner vi fann i Thailand för 3 år sedan. Vi han samla familjerna i 45 minuter innan jag och Lina åkte iväg på någon form av after work på väderöarna. Detta är tydligen en årlig tradition som växer sig större för var år. Någon uppskattade siffran från gårdagen till tusen personer som bokstavligen fick bryggan att gunga sent in på kvällen. Nu vill jag förtydliga att denna sortens ö-partaj inte går att jämföra med tex partajen på Sandhamn i Stockholms skärgård, inga överdrivna motorbåtar, inga hårdstrukna pikéer med stora tydliga emblem, inga ur på handlederna som mer skulle fungera som en bojsten, inga backslick och ingen champagne som vaskas. Hör serveras cava upp till kant i plastglas. Herregud så härligt. Festen på väderöarna samlade tusen medelålders män och kvinnor som mumsade på medhavd picknick och tjoade i glad trevlig stämning. Alltså absolut inget fel på Sandhamn, men av erfarenhet så tilltalas man av två anledningar av okänt folk på Sandhamn, antingen vill de ha något från baren eller så vill dom ligga med dig. Jag finner det otroligt ocharmigt att tigga sprit vare sig du är en man eller kvinna och jag tycker att det nu för tiden är väldigt otrevligt att ligga med främmande fulla män (detta gäller förvisso även nyktra män jag känner). Avfärd med ribb från Fjällbacka brygga kl 17.00 och hemresa från Väderöarnas brygga kl 23.00, perfekt för en småbarnskvinna. Förhållningsreglerna då vi anlände till Väderöarna från ribbens kapten löd: ”TILL hemresan vill jag att ni är här PRICK kl 23.00, ni får inte stå upp i båten men ni får väsnas HUR mycket ni vill”. Det satte liksom ribban för kvällen. Kl 23.00 satt jag och Lina ensamma i båten och inväntade våra 10 vänner vi rest dit tillsammans med, resterande liga ramlade ner kl 23.10 med glada leenden och plastmuggar fulla av grogg. Därefter åkte vi tillbaka till Fjällbacka i de sista ljuset från solen innan månen gick upp. 
På vägen hem hetsade vi våra män med att dom skulle hålla sig vakna så festen kunde fortsätta hemma. Vi möttes av alla vakna barn och fick nöjet att lägga dem innan efterfesten kunde starta. 
Någon gång när det var mörkt vaknade jag och undrade om de andra gått och lagt sig. Såg att hela familjen låg bredvid mig och att jag fortfarande hade kläderna på mig. Klockan visade 02.30. Jag tog mig upp, borstade tänderna, rev nästan en hylla och vände tillbaka till sängs. Tur att vi han till Fjällbacka till igår och tur att festen på väderöarna bara är en gång per år. 


Strax: skaldjursbonanza. 

Roadtrip, part:Göteborg

När vi bestämde oss för att resa runt i Sverige denna sommar så var det ett svinenkelt beslut när vi stod på parkeringen hemma att skippa Douglas barnvagn! ”Han är ju 3,3 år gammal nu” stönade vi unisont, ”han kan gå sjääälv”, och Oscar är ju vuxen nu, han är ju 6,5, ”han kan gå hur långt som helst”! 

Nu har det kommit sig så att dit vi rest så har man hängt på plats så att säga. I Småland hängde vi på tomten, vi gick max till hönshuset 40 meter bort. I Karlstad befann vi oss i ett hus med tillhörande badstrand i 3 dagar, då behövs ingen barnvagn. 
Igår kom vi till Göteborg. Det är alltid ett dilemma med våra barn när det kommer till mat. Den stora äter som en häst men kan inte sitta still, han har sitt eget parkour-VM överallt dygnets alla vakna timmar. Den lilla äter ingenting om man inte tajmar hans matklocka, då kan han äta hur många chickybits som helst, så länge dom ligger i en låda med tillhörande leksak från den gyllene M’ts ”restaurang”. 
Vi frågade våra barn om ”ni kan sköta er om vi går på restaurang ikväll” igår då vi satt i en park i solskenet och åt en snordyr glass. Sexåringen tittade på mig, höjde ögonbrynen lite frågande som om jag var dum i hela huvudet och skakade sen på sitt eget huvud som svar. ”Vaddå” svarade jag, ”klart du kan sköta dig om vi går på restaurang?” Nej – sa han bara och fortsatte slicka på sin glass. Douglas satt bara bredvid och upprepade allt storebror sa med ett mörkt skratt ”NEJ, inte sköta oss, möHÖHÖHö” – otroligt obehagligt när han blir sån, de gångerna funderar jag seriöst på att skicka honom till hans Gudmor i Ungern.

Vi tog beslutet att äta mat i en park. Mexikanskt från Tranquilo till oss och – suprice – chickybits från McDonalds till avkommorna. 
Vi bor på Avalon, Avalon ligger på Kungstorget i centrala Göteborg. Man har ca 50 meter till McDonalds, 50 meter till Tranquilo och 250 meter till Slottsparken på andra sidan Göteborgsån. Jag har aldrig saknat en barnvagn så mycket så dessa ca 300 meter. När man har två barn i vardera trotsålder som ska upptäcka allt och undersöka varenda gatusten åt dit vi ska, saker tar tid alltså. Ut från McDonalds kröp Douglas på alla fyra och flämtade med tungan utanför mun, så fort någon vuxen (dvs vi) sa något till honom skällde han och fortsatte flämta. Uppenbart att den hunden inte tänkte gå många meter. Den stora sa ”jag tänker gå baklänges resten av kvällen mamma” och tog små microskåpiska kliv bakåt för att inte krascha in i något. Jag och mannen tittade på varandra, lyfte upp ett barn och tvångsvände på det andra. Hämtade därefter vår mat på Tranquilo, hindrade Douglas från att påbörja sin picknick med sitt Happy Meal mitt i restaurangentren där han fint hade börjat duka upp sin mjölk och sina chickybits, bar honom sen till parken och tittade på Göteborgarna som jagade Pokemons i grupp. Vi åt vår fantastiska mat och njöt av solen och de grabbar från Jamaica som hade med sig hundra trummor till parken och trummade i takt till gräset de rökte. 
I det hela så blev det en fantastisk kväll. Vi avslutade kvällen med att bära tillbaka treåringen, sen hoppade ”vi” jämfota in på 7-eleven för att köpa lite kvällsgodis att ha i dubbelsängen framför en familjefilm. Klockan 22 släcktes lampan och vi trängdes som grisar i hotellsängen. 

Nu vankas Universum, hajar och papegojor. Sen bär vi barnen till bilen för att bo en natt i Stenungsund. 
Tills vidare, J

Ljuvligt skit med underbart folk!

Karlstad, närmare Bomstad, residens Jacob och Åsa med gäster. Livet är ibland sådär helt löjligt fantastiskt, vi äter, servar skruvbollar i pingis, servar barnen och serverar dryck och mat vartannat till varandra. Solen skiner och jag har glömt bort vad det är för dag, precis som det ska vara på semestern. Ljuvligt skit med underbart folk!


Och livet lunkar på med en puls på 12.