Jessica Lasses

Livet är en show

Tisdagen, iskalla bad och ormar.

Förstår mig inte på barn. Dom badar i 16-gradigt vatten tills att dom är blå, ni vet så kallt vatten så det sticker i benen och när känseln försvinner efter någon minut. Detta står dom ut med hur länge som helst tills att man behöver dra dem upp ut vattnet, fortfarande vid liv naturligtvis. Och sen skriker dom högt när jag mjukt och försiktigt ska borsta deras hår med en hårborste ämnad och framtagen för tovigt barnhår, svindyr var den också dessutom.

På vägen ner till vattnet följde katten som vanligt med, jag han köra lite yoga i stormen och tvingade äldsta sonen att ta en bild (han blev mutad såklart) och på vägen hem lekte barnen med en orm. Någonstans där emellan var vi hos barndomsvännen Nina, mötte upp mannen och tog en drink. En bonus för dagen var att jag trodde det var onsdag idag, när mannen informerade att det var tisdag kände jag mig både yngre och lyckligare, logiskt ju!


Hepp

Kickar igång måndagen!

Kom igen nu, sista veckan "ledigt", fast med tanke på att mannen jobbar på distans från skärgården så blir det till viss del en massa jobb för mig, med barnen alltså. Men solsken, häng på badstranden med barnen känns inte SÅ jobbigt en måndag som denna. Att dessutom dra igång den med yoga med mannen gör saken både bättre och roligare. Män är stela jäklar alltså.

Det kanske inte ser ut som mannen yogar på bilden? Det är helt sant, detta då han egentligen hatar att träna med mig och bara tanken på att jag skulle fota honom under själva träningen kan få honom att bli argare än Donald Trump och ge upp sina försök till prestation, precis som Donald igen alltså. Här pratar han i telefon mitt i yogapasset, vilket han gör ca 90% av sin vakna tid, pratar i telefonen alltså.

Till alla er som börjat jobba idag. Hang in there, om 11 månader är det semester igen. Puss

Häng och däng.

Nämen hej,

Jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt att dagar kan gå så fort? Och hur är det möjligt att trycka i sig så mycket onyttigt på så kort tid? Vi har vart hemma en snabbis med späckat schema, och lika späckat som schemat var lika svårt var det för mig att få ner mitt eget späck i mina jeans. Detta resulterade i en panikrunda till närmsta butik för att inhandla ett par nya jeans, inte skittråkigt direkt men betydligt roligare att handla kläder när man är i sitt kropps-esse än i en semestermätt kropp som glömt bort att träna och äta normalt.

Torsdagshänget:

Kvällens bästa bild på Klara och mig.

Efter torsdagen flyttade vi in till stan några dagar, hängde med fler vänner och rev igår av årets första kräftskiva med gänget. Nu är detta så att vi vänner inte har träffats i samlad trupp sen midsommar, när vi då ses blir det som att släppa ut kor på grönbete. Vi blir lite galna av kärlek till världen och varandra. Vi mjölkar varandra på information, vi råmar ikapp och vi idisslar våra aperol spritz (ok sjukt dåliga liknelser men ja ni fattar). Calle, Malins kille, kan vara bäst i Sverige på gitarr, eller möjligtvis alla instrument, men i helgen var det värdfamiljens 12-åriga dotters gitarr som stämdes om och var huvudperson hela natten. Eller vänta, JAG och Johan var mest huvudpersoner, som vi sjöng! Och det värsta och bästa är att vi tror att vi är så jävla bra på det? Vi var som levande sönderrepade jukeboxar med fruktansvärt dåligt sortiment. Men med Calles hjälp förstod de andra vilka låtar vi sjöng och kunde även dom försöka sjunga med. Så där satt vi som om livet var en lägereld och sjöng alla dessa dängor från förr, även om det inte lät lika magiskt som det var så var det helt fantastiskt, en svårslagen kväll! När klockan sen slog 00.00 öppnades det en flaska champagne för att fira min och mannens sjätte bröllopsdag. Kanske inte det smartaste vi gjort, alltså öppnat champagnen på natten med tanke på morgondagen, inte gift oss med varandra, det var väldigt smart. Så värt trots värken i huvudet dagen efter.

Jag och Leo

Pontus och mannen

Calle & Malin

Paulina Malin jag och kräftan

Maten
Bilder: Malin Gramer, ni hittar fler bilder och hennes blogg här

När man dagen efter går in på Paulinas instastory och ser detta geniala. Och ja, det är förmodligen våra absolut bästa sångröster.

Och grattis till mig som får leva med den här jäkeln alltså. Älskar honom mer än Anders Borg älskar bortförklaringar.

Happy sunday!